Måndagen efter...

Så var det måndag igen. Det är nog många, som nu litet motvilligt återkallas till verkligheten efter ytterligare en högsommarlik helg. Inte minst tänker jag på våra avgångsgymnasister, som i fredags gjorde sina utspringningar och därmed stängde ett 12-årigt livskapitel. Nu vänds bladet och nya väntar. Arbetsnamnen för dessa kapitel är nog högst varierande, men jag kan tänka mig många idéer kretsar kring "Mitt första riktiga jobb", "Min första lägenhet", "Roliga anekdoter från mitt lumpenliv", "Universitetsstudierna", och "Jag bildar familj". Det lär vara färre som funderar kring de alternativa rubrikerna "Ungdomsgarantier och arbetslöshet", "Varför byggs det inga ettor?" och "Min första skilsmässa tar sin början...". Och tur är väl det. Nä, tack och lov så är perspektiven litet annorlunda när studenten firas och vuxenlivet ska till att äntras.

Apropå perspektiv, så är de litet annorlunda på ett traktorsläp. Trångt och instängt men ändå upphöjt; som om man stod över vardagen och dess trivialiteter. En fråga smyger sig dock på: Är inte traktorsläpsfirandet litet förlegat, ja rent av ute? Jag inbillar mig att mina barn om 15 år inte kommer att beträda något traktorsläp. Om de, mot förmodan, kommer att se bilder på traktorsläpen från dessa dagars studentfirande så kommer de antagligen att förundras över den märkliga seden.

Det kan förefalla vara en märklig och litet opåkallad kvarleva från jordbrukssamhällets svunna dagar. Eller finns det ett symbolvärde i traktorsläpet - eller det långsamma kollektivåkandet? Ett budskap till informationssamhällets stressade människor, som nedanför passerar revy?


Det gjorde det inte för mig, då det begav sig. Jag bara vrålade. Rätt ut.

Lördag

Konstigt att arbeta på en lördag, som egentligen är en tisdag. En dag som föregår den blå-gula nationaldagen, vilken nuförtiden har blivit röd. Är detta att betrakta som ett blogginlägg?

Dags att testa textformateringen och infogandet av länkar och bilder ===>

Snyggt

En bifogad fil kanske?

Nähä...